De Överlevande från Råtterdammer Street

De Överlevande från Råtterdammer Street

En roman om barndomens miljöer, tysta sockerbagare och ett Gävle som försvann.

← Tillbaka till alla böcker

Avaström och Näringen

Baserat på en text av Stefan Westrin, publicerad i Arbetarbladet 7 juli 2013.

Få platser är lika tråkiga som Näringen i Gävle. Men för Ann-Christine Kihl är det en plats full av berättelser. Hon bodde här när hon växte upp. Då hette det Avaström.

Återbesök i en utsuddad stadsdel

”Här någonstans låg Hallonskogen och björkarna”, säger Ann-Christine Kihl och pekar med handen. Helt exakt var det låg går det nästan inte att veta längre, området har blivit så förändrat sedan hon bodde här.

Numera är det här industriområdet Näringen i Gävle. Men på 60-talet hette det Avaström och då bodde det folk här. Här låg Gävles bakgård. Fattiga människor bodde här, i ruckel. Samtidigt som det var vackert också. Ann-Christine beskriver det i sin roman ”De överlevande från Råtterdammer street” som ett blommande förfall.

”Jag tror att barndomens människor, och barndomens miljöer – de sätter sig i kroppen på en. Så tror jag det är för alla. Och vad ska man göra med det? Man måste få lov att skriva.”

Det är det hon har gjort. Historier som ackumulerats inom henne och som tog formen av en roman. En sak som är central är barn som växer upp med vuxna som lider av psykisk sjukdom – ett tabu som Ann-Christine vill bryta.

”En Gävleskildring som slår det mesta”

Ur Bodil Juggas recension

Vivi-Anne växer upp i en hyreskåk i Gävle i en arbetarstadsdel som inte längre finns. Avaström. Namnet lever kvar i Avans soptipp. Vägen till bostadsområdet på Näringen döps av folkhumorn till Råtterdammer Street.

Vivi-Anne finns i en fantastiskt fin debutroman av tidigare Gävlebon Ann-Christine Kihl. Boken handlar om Vivi-Anne men också om kvinnorna före henne. Mamman som åker in och ut på psyket, mormors och farmors bittra öden.

Ann-Christine Kihl har ett detaljrikt, poetiskt, avväpnande vitalt språk som målar oerhört klara bilder. Alla dessa stukade, böjda Avaströmsbor innanför ”väggarnas gråfeta pärlspont”. Allt våldet som föder våld. Men genom eländet finns också Vivi-Annes kärlek till pappan vars kläder fortfarande doftar mjöl och socker trots att han inte längre är bagare.

Läs hela artikeln på Gävledraget →